hade jag förmånen att få gå ut på lokal och äta middag med näst intill samtliga av mina tidigare kollegor. Det var ett kärt återseende men mest av allt blev det påtagligt hur mycket jag saknar dem. Och jobbet.
Först idag är jag återställd. Igår vaknade jag med satan-i-gatan-huvudvärk och kroppen orkade inte med mycket mer än korta promenader, kaffe, melodikryss, sportsändningarna på TV samt Körslaget.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar